Efter 24h resa kom vi fram till hotellet i Santos därmed har vi slagit vår tidigare reserekord på 15h i USA.
När vi kom ut från planet möttes vi av en frityrliknande lukt.
Vägen igenom flygplatsen var lång, riktigt lång. När vi äntligen nådde slutet, blev alla resenärer omplacerade i två olika labyrintköer. Vi fick så klart stå i den längsta där vi väntade på passkontroll. Precis innan dessa stationer stod en biffig militärpolis som slängde runt kontrollerande blickar. Han var som tagen från filmen "Tropa de Elite". (För er som inte sett den, se den men var inte oroliga över oss.)
Resan igenom Sao Paulo var lång. Tänkt dig att när vi satte oss i bilen kl 17, var det redan 17 miljoner brassar som väntade i bilköer för att få åka hem.
Staden är otroligt stor. Vi undrade som åsnan i Shrek, Are we there yet? Det tog 3,5 h från flygplast till hotellet.
En intressant sak som hände på väg till hotellet var att vi var ju tvungna att korsa bergen för att få komma till Santos. Bergen skulle kunna liknas vid Meteora men med mycket skog. Alla bilister blev eskorterade av två polisbilar igenom hela bergsvägen. Orsaken förstod vi sista timmen då vi möttes av en spökliknande dimma och en så kallad serpentinväg. Vi åkte 50 km/h vid två tillfällen av typ 100.
Förr igår traskade jag runt i Stockholms mörka gator med en tjock tidning över huvudet som skulle skydda mig från spöregnet som piskade i ansiktet. Vilken skillnad mot 27 graders värme och 300 meter till havet här i Santos. Tänkt om Sverige kunde förhandla bort hösten och vintern mot Brasiliens vår?
Det blir kanske en dop i havet imorgon. Vi hörs snart igen.
Soliga kramar från Braziiiiil!
När vi kom ut från planet möttes vi av en frityrliknande lukt.
Vägen igenom flygplatsen var lång, riktigt lång. När vi äntligen nådde slutet, blev alla resenärer omplacerade i två olika labyrintköer. Vi fick så klart stå i den längsta där vi väntade på passkontroll. Precis innan dessa stationer stod en biffig militärpolis som slängde runt kontrollerande blickar. Han var som tagen från filmen "Tropa de Elite". (För er som inte sett den, se den men var inte oroliga över oss.)
Resan igenom Sao Paulo var lång. Tänkt dig att när vi satte oss i bilen kl 17, var det redan 17 miljoner brassar som väntade i bilköer för att få åka hem.
Staden är otroligt stor. Vi undrade som åsnan i Shrek, Are we there yet? Det tog 3,5 h från flygplast till hotellet.
En intressant sak som hände på väg till hotellet var att vi var ju tvungna att korsa bergen för att få komma till Santos. Bergen skulle kunna liknas vid Meteora men med mycket skog. Alla bilister blev eskorterade av två polisbilar igenom hela bergsvägen. Orsaken förstod vi sista timmen då vi möttes av en spökliknande dimma och en så kallad serpentinväg. Vi åkte 50 km/h vid två tillfällen av typ 100.
Förr igår traskade jag runt i Stockholms mörka gator med en tjock tidning över huvudet som skulle skydda mig från spöregnet som piskade i ansiktet. Vilken skillnad mot 27 graders värme och 300 meter till havet här i Santos. Tänkt om Sverige kunde förhandla bort hösten och vintern mot Brasiliens vår?
Det blir kanske en dop i havet imorgon. Vi hörs snart igen.
Soliga kramar från Braziiiiil!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar