Do you know how to drive?

I onsdags hade jag M A X I M A L otur.

Jag tänkte prova på att ta bilen till jobbet för att kunna komma hem tidigare än kl 19.30 som jag i vanligt fall kommer hem. Jag hade erbjudit mig att hämta min kollega som bor några kvarter bort från mitt hotell.
Jag knappade in min kollegas hemadress i GPS:en. Den hittade inte adressen. Frågetecken?
Jag gick in till receptionen väldigt cool för att få hjälp. Efter några minuter hittade han adressen på en karta som var större än mig. Mmm, nickade jag och tittade med rynkad panna på honom. Can you make it smaller? Im driving there you know...

Problemet med trafiken i Santos är att de flesta gatorna är enkelriktade och det tar lång tid att komma fram till målet. Jag var 20 min försenad till min kollega och paniken började smyga sig in.
Jag råkade svänga in på en gata för tidigt och försökte vända istället MEN till min stora pinsamhet kunde jag inte lägga in backen! Där satt jag parkerad på tvären och hindrade trafiken på båda riktningar utan möjlighet att lägga in backen. Bilen bara gled närmare och närmare till en pelare.

Jag provade att lyfta på spaken för att lägga in den. Nej det gick inte. Sedan provade jag med kraft att trycka in den. Nej det gick inte heller. Paniken blev till svett. I all desperation ropade jag på en gående kvinna: Eeey you... do you know how to drive? Sa jag rattandes i luften.
Hon kollade mig med ett frågetecken. Jag vinkade in henne till bilen och pekade på backen. Kvinnan skakade på huvudet och sa att hon inte kunde köra och skrattade. Såklart tänkte jag och skämdes.

Hon gick bort till några män som lastade av frukter och förklarade läget som hon tolkade. De tittade på mig med en konstig blick. Kvinnor! Vad gör de bakom ratten?
Jag började mumla för mig själv varför jag realiserade den lysande ideen att ta bilen till jobbet men helt plötsligt fick jag in backen. Man skulle trycka ner spaken. Jag vart så så så arg på mig själv, varför kom jag inte på det tidigare? När jag backade bilen, så ropade jag It's okay och vinkade tokkörandes därifrån och mumlade för mig själv, det är lugnt Lydde, de vet inte vem du är, de kommer aldrig se dig igen. 
Äntligen så såg jag min kollega, 30 min sen för att sedan upptäcka att bensinen var slut.

Vägen till bensinmacken liknade sambadans, massa skakningar utan att komma fram med trumslag varje gång bilen landa på marken. Armana bara skaka fett men det var inte läge att tänka på det.

Motorvägen Immigrantes hade stängt av avfarten till mitt jobb. Självklart tänkte jag. Väl framme på Scania, var alla parkeringsplatser upptagna utom i mitten. Det är den sämsta platsen att parkera för att de fyller på med bilar bakom dig och framför dig.

Mitt kort in till kontoret fungerade inte. Jag fick vänta 30 min vid disken på ingenting. Jag gick in till kontoret utan att korten blev fixat. Jag försökte att inte räkna alla saker som gått dåligt för trots allt var det här bara starten av dagen. Jag hade 6h kvar att utstå.

När jag skulle hämta bilen var alla parkeringsplatser tömda utom bilarna som stod framför mig, vid sidan av mig och bakom mig. Resten av folket hade gått hem. H Ä R L I G T! tänkte jag.
Det dröjde dock inte länge tills bilägaren framför mig kom.

Den dagen kom jag hem kl 19 för att upptäcka att jag tjänade in totalt 30 min på att ta min egen bil istället för bussen. Jag har tagit bussen sedan dess och fortsätter att komma hem mellan 19-20 men alla dagar börjar åtminstonde med en god kaffe och honung. Så det så!