Fet dimma!

Igår var det en hemma dag, så det blev en film. Tittade på MatrixRevolutions, hade inget minne av hur trilogin slutade (och det visade sig att det var ju inget speciellt att komma ihåg).

Testade att äta papaya igår morse igen för att se om det fortfarande smakade apa. Det gjorde det… Snart kan jag skryta med att jag har ätit exotisk, icke så god papaya en hel vecka. Vet inte om jag bara är dum eller envis. Men jag vill ge det en chans och förstå varför alla tycker den är så god här.

Jag körde till Scania i São Bernardo do Campo för att hämta Lydia och hennes kollega som också bor i Santos. Den där underbara bilden som Lydia har visat er (hennes färdväg till jobbet), den såg jag tyvärr inte så mycket av igår. Det var den tjockaste dimman jag någonsin varit med om! Alltså, det var helt sjukt. Man såg ingenting. Man kunde skymta en bils baklyktor 5 meter framför, men så fort den var på 6 meters avstånd så försvann den. Man rullade fram i max 10 km/h på vissa ställen där dimman var så tjock. Värsta skräckisen! (klicka på den här länken ”The Mist”) Hade jag inte behövt koncentrera mig på körningen så hade jag tagit bilder och en video snutt, men det får bli en annan gång. På hemvägen från Scania var det betydligt bättre.

Fick förresten reda på av Lydias kollega att de har olika sorter/storlekar på papayas som smakar olika (finns en risk att jag ätit av den icke så goda varje morgon och de blir väl glada av att turisten äter den billiga sorten), så det blir till att testa de andra då.

Efter ett bra tag i trafiken så var vi i Santos. Vi gick till en restaurang som heter Beduino som serverar Libanesisk meze. Det var ”okay”, äter mycket godare hemma.

- Det var en gång, och den var grusad.